Reseguide till Arosa

Bild: Vackert året runtMagiska berg åt alla håll, turkosa sjöar, kor med bjällror som ljuder så högt att man nästan blir tokig och fantastisk mat. Inom loppet av ett år har vi nu besökt den schweiziska alpbyn Arosa två gånger och konstaterar att det är lika trevligt att semestra här på vintern som på sommaren.

Efter en sagolik tågresa kommer du fram till den klassiska alpbyn vid vägs ände. Trots att du blir lite isolerad från omvärlden så låt dig inte luras, här finns ändå allt du behöver för en trevlig semester. Kanske är det de 360 kurvorna som måste passeras de sista 3 milen som gör byn så unik. Eftersom busslaster med turister inte kan köras i skytteltrafik har staden behållit en äkthet men även guldkant från när byn var en kurort för människor som behövde fly staden, dålig luft och TBC på 1880-talet.

Toppar

Bild: många kodak momentsDet här förgyllde vår resa lite extra:

  • Breda solsängar med fantastisk utsikt över vita berg. OBS: glöm inte solskyddsfaktor, ofta och mycket!
  • De fantastiska vyerna med dramatiska berg och sjöar, både på sommaren och vintern.
  • Himmel som är blåare än blå, måste upplevas.
  • Matpartyt Aromeal på Aifach: gott, trevligt, prisvärt och unikt.
  • Ost från Maran, lokalproducerad ost som inte går att få för mycket av.
  • Öppna människor som gärna delar med sig av kunskap, skratt och sällskap.

Floppar

Det här kunde vi ha varit utan:

  • Dyra priser på berget, vad sägs om två läsk för 120 kronor?
  • Ruhetag, vilodag på tyska, allt stängt när man vill ha ett gott glas på stan.
  • Sol och värme i all ära men slush-snö på eftermiddag som kan orsaka både benbrott och avslitna ledband är mindre kul. Vårt tips: åk intensivt på morgonen till kl 13 eller 14 och njut sedan av solen och sen lunch.
  • Språkförbistringar p g a dålig engelska. Tre vin (drei wein) istället för torrt vin (dry wine) och cappucino när man vill ha a cup of tea.
  • När man bara dör av längtan efter fika på Zürich flygplats och det inte finns något vettigt fika, kan leda till irritation och fara för andra runt omkring.

Ta dig hit

Bild: tåget är resan värdArosa kan kännas lite avlägset men efter att ha gjort resan två gånger kan vi intyga att resan helt klart är värd mödan och att resan i sig är otroligt vacker. Så luta dig tillbaka och njut.

Du tar dig bäst hit genom att hoppa på ett flyg till Zürich, till exempel med SAS, KLM eller Swiss. På flygplatsen tar du tåget till Zürich Hauptbanhof, resan tar ungefär 10 minuter, och där byter du till tåget till Chur. På detta tåg är det lika bra att du har kameran framme hela tiden för det tar inte lång tid förrän du på vänster sida ser fina Zürichsjön och sen Walensjön. Vilket följs av berg som tornar upp sig på båda sidorna, snöklädda toppar (ja även på sommaren), vattenfall längs branterna och gamla små trähus. Efter drygt en timme är du framme i Chur, där hoppar du på det röda tåget Rhätische bahn som slingrar sig upp för berget till Arosa. Och det är ingen idé att stoppa undan kameran när du färdas på sluttningarna, över de smala broarna och stannar till i de små byarna med finaste stationshusen som vi någonsin sett – vi förstår varför det är UNESCO världsarvskyddat.Bild: vackraste stationshusen i världen?

Självklart kan du även ta bil men var då beredd att svänga ofta för från grannstaden Chur är det 360 kurvor som du ska förbi innan du är framme. Vi har åkt sträckan med bil också och fördelen är att man får se ännu mer av de fina små byarna som man passerar.

Väl framme behöver du inte bli förvånad om flåset inte är riktigt lika bra som vanligt, om du är lite lätt illamående eller om du känner dig orkeslös och har tryck i huvudet – det är inget farligt och vi lovar att det går över, det är bara de 1800 meterna över havet som spökar de första dagarna.

Ta dig runt

Bild: hästtaxiEgentligen är det lättaste att bara ha med sig ett par sköna skor och börja knata. Du kommer troligen få stanna och pusta några gånger eftersom du alltid kommer behöva gå upp för någon backe när du promenerar genom byn som ligger på en brant sluttning. Om flåset blir för jobbigt eller musklerna blivit trötta finns det alternativ: gratis buss (på vintern och sommaren), häst och vagn samt Arosas egen taxi. Taxin har vi aldrig testat så vi har inget nummer till dem men det brukar finnas bilar vid tågstationen/Obersee. Om du går på bussen på vintern så bli inte förvånad om 90 % står med skidor i handen och pjäxor på fötterna, det är ju ändå en alpby… Det finns två olika busslinjer: blåa och gula. Ha koll på det så att du slipper märka det när slutstationen inte är den du tänkt. Dumt att du gör samma misstag som vi, man tycker man borde klara det när man kommer från storstäder med många linjer men en liten stad kan lura en…

Vill du däremot upp lite högre på berget och inte vill gå kan du ta kabinbana både på sommaren och vintern (med eller utan skidor eller cykel). Du kan antingen åka upp på Weisshorn eller Hörnli och eftersom båda är magiska så kan vi rekommendera båda.

Stället att bo på

Vi skulle vilja skriva att du kan hitta boende i den prisklass som passar dig bäst, men eftersom Schweiz är dyrare än många andra ställen så vore det inte riktigt sanningsenligt. Däremot kan du välja på allt från medeldyra med bra standard till lyxigaste lyxhotellen. Du kan även hitta många fina lägenheter eller chalets på exempelvis Airbnb då många zürichbor har helghus i Arosa som bara väntas på att hyras.

Bild: vänliga hotelletEna gången bodde vi hos en vän men den andra gången valde vi (efter mycket jämförande och mejl fram och tillbaka med olika hotell) att bo på Hotel Hohenfels. Hohenfels ligger ett stenkast från huvudgatan på höjden, vilket gör att stenkastet känns en aning påfrestande när man ska gå upp men det ger ett lugn och en fantastisk utsikt men är ändå nära mataffären, restauranger, barer och busshållplatsen. Hotellet drivs av Tamara och Retus Schmid. Tillsammans med en otroligt vänlig och hjälpsam personal fick de oss att verkligen känna oss som hemma. Seraina och Angela i receptionen svarade på alla våra frågor, hjälpte alltid till och hängde med oss på après ski (och de fick oss att känna oss mindre utanför när alla andra kunde alla sånger och danser och vi var helt lost). Dessutom mötte de oss alltid med stora leenden. Detsamma gäller Blanka i matsalen. Hon kommer från Tjeckien så engelskan var inte helt lätt att göra sig förstådd på men det löste vi finfint med att skarva på tyska och att använda kroppsspråk. På tal om matsal, i hotellpriset ingick både frukost och middag, vilket vi inte brukar gilla då vi vill prova flera olika ställen, men till vår stora glädje var maten som tillagades av den italienska kocken mycket god. Du får dessutom välja bland olika rätter och det fanns alltid vegetariska alternativ. Förutom fantastisk ost till både frukost och middag blev en ny favorit den traditionella birscher müseli till frukost. Men vi måste erkänna att vi några kvällar valde att inte äta på hotellet, inte för att vi inte tyckte om det utan för att vi ville testa några andra ställen också.

Hotellet är inget lyxhotell och inredningen andas lite 90-tal men det är rent och fräscht, det finns badkar på rummet och en gigantisk balkong och bastu på 6:e våningen (det vill säga otrolig utsikt). Vi kommer gärna tillbaka hit och skulle inte byta det mot ett lyxigare hotell för detta har allt och slår lyxen genom den fantastiska personalen (och guldkant som att man kan ta en frukt på väg ut, bra för oss som blir kinkiga när vi är hungriga…).

Tips: om du jämför olika hotell så tänk på att kolla vad som ingår, exempelvis om turistskatten är medräknad eller om liftkort/Arosakortet är inkluderat eller inte.

Roa dig på dagen

Aktiviteter

Bild: magisk manchesterSkidåkningen är självklart en stor del av byn på vintern. Första liften öppnade 1934 och sedan dess har Arosa kopplats ihop med grannbyn Lenzerheide genom en kabinbana, vilket har resulterat i 54 liftar och 80 pister med hela 213 km åkning. Här finns också den längsta upplysta backen för kvällsåkning i Schweiz. Till Arosa kommer mest schweizare men vi kunde även identifiera några engelsmän, italienare och hela sex svenskar – trevlig upplevelse när man är van vid alla ”charterskidåkare” som inte kan åka skidor i Frankrike.

Arosa är känt för sitt fina väder och att det ligger på solsidan. Vi kom sent på säsongen, i slutet av mars, vilket gjorde att solen värmde skönt men det gjorde även att snön minst sagt blev mjuk senare på dagen. Vi valde att börja åka vid 8:30 och köra på till 13 eller 14 för redan då var det som att åka i slush, men med en äpplepaus gick det finfint och sen väntade sol och god lunch. Innan det swishade vi ner i fantastiska backar, från Weisshorntoppen, CarmennaHörnli och i Lenzerheide. Långa backar och vi var nästan ensamma. Det kan vara bra att ta Arosa på morgonen och sedan åka över till Lenzerheide för där ligger inte solen på lika mycket på morgonen. Åkningen här är perfekt för alla som gillar röda backar. Efter att ha utforskat Arosa två dagar tänkte vi åka över till Lenzerheide. Vi fick då veta att första röda man måste ta sig ner för från bergbanan är lite brant, och ja den är lite brant men vi kan lugna dig för den är bred och fin så får du höra samma sak som oss så är vårt tips: oroa dig inte och tycker du den är brant så ta en sväng i taget för det är inga problem att komma ner. Backarna är ovanligt bra preparerade för att vara alperna, faktiskt bättre än i Sverige (det måste vara den schweisiska ordningen och redan som ligger bakom). Till skillnad från många skidorter i Sverige finns det inga transportsträckor, däremot får du ta dig genom många pister för att ta dig från ett ställe till ett annat. Det gör att man måste planera lite var man vill åka så man hinner dit och tillbaka, men vi klagar inte för man får ju många roliga åk i benen. Pistkartan kräver dock ens uppmärksamhet och lite klurande, för det är ibland lite svårt att se vilket håll pisterna går åt på kartan och det sätter allt i ny dager när man väl står där…Bild: star struck i backen

Något som förgyllde vår åkning lite extra, vilket kanske inte alla får uppleva, var när vi blev star struck. Det händer inte ofta men det hände när vi åkte ner i en av de fina röda pisterna i Lenzerheide och insåg att det var vi och Schweiz alpina landslag som carvade ner i backen. Att sedan få se dem träna så nära att smällarna när de slog till käpparna gjorde att vi hoppar högt är ett minne för livet.

Något som är väldigt stort här är kälkåkning. Det finns speciella backar för kälkåkning och man ser folk komma med dem bärande överallt. De går att hyra men hotellen har ofta också att låna ut till sina gäster. Men se upp i backen, de kommer i helt otrolig hastighet! Kanske är du modigare än vad vi var och vågar testa.

Bild: kossor överalltFörsta gången vi kom till Arosa var i mitten av juli. Ett par dagar innan hade det snöat lite så bergstopparna var vackert vita men solen värmde så svetten lackade. Vi valde under dessa fina julidagar att göra dagsvandringar: upp på toppar, till vattenfall, turkosa alpsjöar och en dag tog vi kabinen upp och gick ner för berget. De gillar dock inte att man går själv “det är det första man får lära sig som barn” och då kan man få sällskap i två timmar av en gubbe som är någonstans mellan 80 och döden och som bara pratar schweizisk tyska och mer än gärna pratar oavbrutet. Då är det bara att le och nicka! Men vi kan lova att du aldrig känner dig ensam, det är kossor med högljudda bjällror och även hermeliner överallt, de har inga bjällror såklart, men de får till ett helt otroligt högt hjärtskärande skrik för att varna andra att du kommer. Korna är charmiga men även lite skrämmande, de är väldigt många och väldigt stora, och se till att inte hamna mellan en ko och hennes kalv…

Bild: vandringens belöningDen första vandringen gick till alpsjön Älplisee och på vägen upp går man förbi sagolikt vackra Schwellisee, två sjöar i ett. När vi gick i den storslagna naturen och bara gapade (och pustade en del eftersom vi inte hade vant oss vid höjden) tänkte vi att det inte kan bli vackrare men när vi passerade nästa kulle eller sväng var det ännu vackrare vyer. När vi kom till några riktigt gröna kullar med ängsblommor kom en ny tanke “detta är som i Sound of Music” och helt plötsligt kom en nunna gående. Gapskatt ekade mellan topparna och en blick över axeln slängdes för att se var dolda kameran var.

Men det är inte gröna kullar överallt utan även lite mer utmanande terräng. När du är ute och går så ha bra skor; det är rullgrus på många ställen och tappar man fotfästet kan man glida en bra bit, vilket vi upplevde när vi gick till vattenfallen vid Schiesshorn. Det gick dock bra och vi fick uppleva vattenfallen men man får sig en tankeställare.

Bild: soluppgång 2639 möhEn av de mäktigaste upplevelserna var när vår vän Marcus fixade så att vi fick sova i personalrummen på restaurangen Weisshorngipfel. Efter en god middag gick vi och la oss i våningssängarna. Det var lite svårt att sova då kroppen inte helt är van vid att sova på nästan 2700 meter över havet, men vi somnade till slut och vi gick upp i gryningen för att se soluppgången. En upplevelse vi sent glömmer. Efter frukost, innan personalen kom för att förbereda den vanliga frukosten på restaurangen, begav vi oss ner för det som vi 8 månader senare identifierade som en röd pist, faktiskt en av favoriterna. Några timmar senare kom vi till Maran, i utkanten av Arosa, där vi gick in på den lilla ostfabriken Sennerei. Självklart gör de ost på mjölk från deras egna kor som betar där vi nyss vandrade. Inte helt oväntat gick vi därifrån med flera ostar som vi sedan plockade fram på kvällarna. Och just denna ostfabrik var det första vi besökte igen när vi kom tillbaka i mars. Vi kan varmt rekommendera Alpkäse, Aroser Bergkäse och Grottino.

I Arosa finns det en mängd fysiska aktiviteter förutom skidor och vandring (och kälke så klart), vissa mer äventyrliga än andra. De flesta kan hitta något som lockar, vad sägs om: mountainbike, höghöjdsbana, skärmflygning (om du vågar kasta dig ut från 2637 möh), golf, hockey och curling.

Bild: härlig meditationI Arosa finns två sjöar: Obersee och Untersee. I Obersee får du inte bada men istället kan du trampa runt med en trampbåt och SUPa. Eftersom SUP är en av våra favoriter var det ett måste. Sjön var bra liten så det blev några varv åt ena hållet, åt andra, i en åtta och till slut lite yoga på brädan. Det var en hit tillsammans med vyn (bästa SUP-vyn hittills), så vår rekommendation är paddla lite och gör sen yoga. Se till att undvika att ramla i för vattnet sägs vara iskallt. I Untersee kan vi intyga att vattnet är iskallt, i juli plumsade vi i 16 grader. Men efter vandring i hettan var det uppfriskande. Många simmade ut till studsmatteflotten men vi simmade bara några meter och gick sedan upp eftersom andningen mer liknade hyperventilering och kroppen stelnade till som om det vore en isvak. Vi fick höra någon kommentar om att vi vikingar borde klara mer men den hörde vi inte… För att bada i sjön måste du betala inträde till “badhuset” men har du Arosakortet ingår inträde. Om du smyger in riktigt tidigt för ett morgondopp så går det också bra. Blir du hungrig eller törstig när du badar finns en restaurang vid strandkanten, precis bredvid volleybollplanen.

Bild: istället för spaDet finns flera hotell som erbjuder spa. Men istället för att lägga pengar på det valde vi vår egen rekreation, när vi på förmiddagen åkt skidor på vintern eller vandrat på sommaren satte vi oss och solade vid en hütte eller utanför restaurangen Weisshorngipfel med en kopp te, läsk, vin eller öl i handen. Att sitta där i solen och bara njuta var en fin belöning för trötta ben. Favoriterna för oss blev Tschuggenhütte, Hörnlihütte, Mottahütte (i Lenzerheide) och Weisshorn. På sommaren är inte alla öppna men man kan fortfarande njuta av Weisshorn, Hörnli och vissa dagar Carmennahütte. Bäst solsängar hade Tschuggenhütte men kom ihåg att boka för de fylls snabbt upp. Bokar man en kostar det 25 franc för en hel dag och du kan komma och gå som du vill men du måste ha tagit den innan kl 12:30. När du kommer ligger en lapp med ditt namn, eller för vår del med texten ”kubb losers” eftersom vi vid ett tillfälle förlorat en kubbmatch mot chefen, på sängen och du kan slå dig ner och vänta på din personliga servitör. Bra att veta är att man lugnt får plats två på deras solsängar. På de andra ställena är sängarna gratis men då är det också huggsexa så kan vara värt att på vintern betala på Tschuggen, särskilt om det är en dag med après ski.

Bild: party på bergetAprès ski är alltid en upplevelse, vilket land man än är i, när alla efter en dag i backen dansar runt till “svängig” musik i pjäxorna och skålar med närmaste granne, vare sig man känner varandra eller inte. Men i ärlighetens namn var après skin på Tschüggenhütte/Kuh bar på lördagen något utöver det vanliga. Från scenen strömmade musik ut från ett schweiziskt band, som var riktigt bra, och senare en DJ. Precis som vanligt dansar folk och skålar men det som fick oss att le lite extra och att känna oss lite lost var alla dessa låtar i stil med Moraträsk som fick hela publiken att sjunga och göra konstiga danser till. Vi hängde på så gott vi kunde och än idag kommer det ibland upp strofer med Johnny Depp och Ådi ådi i huvudet :-) Tur att vi hade hotellpersonalen och grannarna från solsängen bredvid oss som fick oss att känna oss lite mer som hemma.

Bild: bästa fikaställetDet finns lite butiker i byn men vi skulle inte rekommendera en shoppingresa hit. Självklart finns det massor av sportbutiker och även flera delikatessbutiker men även några affärer med dyra kläder och klockor. Ska du shoppa är det bättre att ta en tur till Chur där priserna är lägre och utbudet större.

Vi har bara testat tre caféer i Arosa. De var trevliga men vi är bortskämda och tycker inte de håller Sverigestandard; kanske inte så konstigt när man jämför med fikats Mecka… Däremot har de något som vi aldrig kan slå: att köpa med sig en kopp kaffe eller te och en chokladbit för att sedan sätta sig på en sten eller en av alla bänkar som är utplacerade på berget och bara njuta av utsikten. För oss stressade storstadsmänniskor i 35-årsåldern är det en fantastisk lyx och något så välbehövligt, för det kan vi erkänna att så fort vi klivit av tåget så lämnade vi all stress och alla krav på prestationer bakom oss.

En sak vi fått uppleva vid båda tillfällena vi har besökt Arosa är att många är väldigt öppna och trevliga. Det kan resultera i att du en timme senare har fått höra massor av historier om staden av en 76-årig gentleman (och sett ett och annat foto på barnbarnen), hamnar på en grillkväll med öppen eld och gott vin utanför ett chalet en torsdagkväll och blir medbjuden på fest för de som jobbar i stan. Är du själv öppen för det så kan det leda till många trevliga stunder, skratt, nya upplevelser och bekantskaper. Och även om du inte pratar med allt och alla så finns det ett ord som är bra att kunna: grüezi. Det är hälsningsfrasen som man faktiskt säger till alla man ser.

Bild: sverigefans eller minioner?Arosa verkar vara ett samhälle som gillar event. Varje år anordnas exempelvis: gay ski week, luftballongsveckan, internationella humorfestivalen, klassiska billoppet Arosa ClassicCar, hästtävling på den frusna sjön och musikfesten Arosa Electronica. Vi har inte lyckats pricka in dem men vi har fått upplevelser för livet ändå.

Lite kuriosa. Om du undrar varför allt är blått och gult så är det för att det är byns färger. Det är alltså inte svenska hockeytröjor som säljs i affärerna… Och färgerna livar verkligen upp, vattenstolparna som sticker upp lite överallt i stans gator påminner om minioner och kan därav framkalla ett leende eller två av så väl vuxna som barn.

Något att stoppa i magen

När det gäller lunch i byn Arosa är vi inga experter; på sommaren hade vi med oss energin i en ryggsäck och på vintern åt vi i backen. Enda stället vi har ätit lunch på i byn är Brüggleri, det påminner lite om en amerikansk 50-talsdiner men vi åt en gudomligt god gulaschsoppa som det var sting på och till det tog vi Arosas egna IPA. Flera av de som bor och jobbar i byn kände inte till den ölen för den är ny men vi kan varmt rekommendera den. Och ett extra plus är de snygga etiketterna! Nu till det vi kan bättre, lunch i backen! Här är några av våra favoriter.

Lunch med utsiktHörnlihütte känner vi lite hatkärlek till. De har helt klart den finaste toaletten med glasvägg där du ser ut över de vackra bergen i Lenzerheide. Vi satte andan i halsen när det helt plötsligt stod en man utanför och började putsa fönstret men vi började andas igen när vi insåg att han inte kunde se in. Hörnlis potatissallad, korvsallad och pizza var gudomlig, vilket tillsammans med läget (perfekt på väg hem från Lenzerheide) gjorde att vi kom tillbaka flera gånger. Men sen till det vi uppskattade mindre: allt är dyrt i Schweiz men 120 kronor för två läsk tycker vi är lite väl maffigt… En annan sak som vi tycker att de kunde varit bättre på är personalen. De gjorde ingenting fel och var inte otrevliga, men till skillnad från våra andra favoriter där personalen var väldigt social och gav det lilla extra så har de här lite att jobba på. Kanske skulle en förklaring kunna vara att det var fullsatt men vi köper inte riktigt det för vi var ju i Arosa en lugn vecka, hur är det då när det är mycket folk? På tal om mycket folk, det kan vara en bra idé att boka bord här om du inte vill vänta för det är ofta fullsatt.

Bild: strandhängVår andra favorit är Mottahütte i Lenzerheide. Vi åt inte på restaurangen som är lite mer posh, men bardelen fick nöjet att ha oss på besök flera gånger. Motta är otroligt fin med trevlig personal som trots att de inte alla är superhaj på engelska gör det lilla extra och verkligen anstränger sig för att man ska trivas. De är även hütten med bäst musiksmak och har en “stranddel” à la Tyskland (tänker er tyska strandstolar som finns i till exempel Rügeln). I bardelen finns det lättare lunch, fika och dricka – räcker alldeles utmärkt för en lunch. Deras solsängar står på hjul (bra grej) så att de är enkla att flytta med solen.   

Sist men inte minst vill vi slå ett slag för Tschuggenhütte. Vi känner en av de som driver denna hütte och kan erkänna att det har påverkat vår uppfattning, men inte till att vi är snällare i vår bedömning utan faktiskt till att ha ännu högre förväntningar. Trots det så klarade de sig förbi våra kräsna magar och hjärtan. Tschuggen är en stor hütte med flera restauranger, bar med scen och ett gigantiskt soldäck. Men det som framförallt smälte våra hjärtan, förutom solsängarna, var personalen vilket är A och O för oss. De var glada, social och vänliga, de kom fram och pratade med oss och man blev verkligen sedd vilket fick oss att känna oss som en i gänget. Och nej, vi kan lugna er, de visste inte att vi kände chefen. Det andra som vi föll pladask för var deras hemgjorda Spätzli och grönsaker som var gratinerad med Alpkäse – mums! Vi håller nu för fullt på hemma i Sverige och testar oss fram för att få till det lika bra. Tips, här är portionerna gigantiska så en portion räcker till två personer.

Upplev omgivningarna

Vill du se lite mer av omgivningarna så finns det mycket att se runt omkring Arosa och många grannbyar att besöka, varför inte Lenzerheide eller Davos, som flera av er kanske känner till från längdskidtävlingar.

En utflykt som är enkel att göra är att åka till grannstaden Chur, du kommer ihåg där vi bytte tåg. Precis som när vi åkte till Arosa kan du välja att ta de 360 kurvorna med bil eller tåg. När du kommit förbi kurvorna kommer du till Schweiz äldsta stad. Chur har nämligen varit bebodd sedan 3 000 år f Kr. Här finns gamla fina hus som vittnar om dess anrika historia och museum. Varför inte börja med en promenad i gamla stan, handla lite på en marknad och sedan ta en fika vid floden Plessur? Har du inte hunnit läsa in dig på vad du ska se kan du bara följa de röda skyltarna som visar vägen till olika sevärdheter. Vi kan varmt rekommendera katedralen som i sig själv är magnifik och det toppas med det fina biskopspalatset som ligger precis bredvid. I Chur finns det en kabinbana upp på berget, den har vi inte valt att prioritera då vi njuter av de fina bergen när vi är i Arosa.

Bild: Locarno eller Lugano?!?En fin dagsutflykt är att åka till den italienska delen av Schweiz: Ticino. Vi åkte dit en dag och hade turen att ha vår lokala guide och vän Marcus som chaufför och medresenär, men det går även att ta tåg om du inte har en privat chaufför och inte känner för att köra. På resan får du uppleva fina landskap som skiftar ganska mycket och även många tunnlar. Vårt största misstag var att vi inte hade planerat för denna utflykt när vi åkte hemifrån så vi hade bara vinterskor. Det var ju inga problem när vi i Arosa klev in i bilen och det var minus tre grader men när vi klev ut och det var plus 25 var det en smula varmt. Ett annat misstag vi gjorde var att vi svängde lite fel, men hallå det är inte så lätt att hålla reda på Locarno eller Lugano?!? Efteråt kallar vi det för det för ett genialt misstag för vi valde att gilla läget och besöka Lugano, en ny stad för oss alla tre, som visade sig vara en stad precis i vår stil. Lugano ligger vid Luganosjön, är omringad av berg och brukar kallas Schweiz Monte Carlo. Staden känns väldigt italiensk och nästan alla pratar italienska. Efter att vi hade gått genom och njutit av blommorna i Parco Ciani skulle vi sätta oss vid kanten av sjön och njuta av en förmiddagsfika. Under våra dagar i Arosa höll vi ett par gånger på att få en cappucino istället för ”a cup of tea”. Vår vän Marcus som inte förstod varför vi hade svårt att få te fick ett stort leende från ena örat till det andra när vi gick in för att handla fika i Lugano, vi beställde a cup of tea och servitrisen frågade om vi ville ha en enkel eller dubbel shot i cappucinon. Hur svårt kan det vara?!? A cup of tea please! Efter det blev vi lite mer tydliga och lite mindre artiga “tea please”. Efter fikat fortsatte vi resan, utan karta och på okända vägar.

Bild: pärlan nedanför brantenStrax utanför Lugano var vi bara tvungna att stanna för att ta kort på den otroliga utsikten, nedan för branten såg vi en liten byn. Den var vi tvungna att utforska, efter många trappsteg som kantades av olivträd och söta små ödlor kom vi till den gamla staden Gandria. Detta blev vår favorit med palmer, stenhus, smala ringlande gränder, fler trappor och små restauranger. Som sagt, vår felsväng blev ett lyckokast. En ”åh vi måste bara stanna och ta ett foto” blev en paus på 2,5 timme och upptäckten av en fantastisk by.

Efter vår lilla avstickare var det dags att ta sig till Ascona, dit vi hade tänkt åka från början. Ascona ligger nära Lucarno, precis vid Maggioresjön på gränsen till Italien. Strandpromenaden är kantad med palmer och caféer. Här avnjöt vi en glass och påmindes ännu en gång om storheten i italiensk glass. När man går där känns det som att komma till rivieran. Ascona är en otroligt vacker och liten stad med fina hus och små butiker. Men man känner ganska tydligt att det är turistigt, lite för turistigt. Därför valde vi att gå upp några gator och hittade in till några små gränder och kom fram till den mysiga vinbaren “Tucano Bar Ascona” där årets första glas rosé intogs i solen tillsammans med popcorn, salta pinnar och nötter som huset bjöd på, tack tack!

Till sist måste vi ändå nämna Zürich, Schweiz största stad vid Zürichsjön som är känd för sitt utvecklade kulturliv och att det är ett bank- och finanscentrum. Vi har bara åkt igenom staden men har flera vänner som bor där och både det som de berättar och bilderna som de delar med sig av gör att vi vill lära känna staden, snart. 

Roa dig på kvällen

Bild: goda dropparTrötta efter intensiva dagar bestod våra kvällar mest av god mat men vi hann även med några barer. I Schweiz ska man ju äta choklad och ost, vilket alla vet. Vi vill även slå ett extra slag för deras inhemska öl och gärna den från Graubünden. Vi har tidigare gett lovord till 1800M IPA från Arosa brau, mer närproducerat än så får man leta efter, och de gör även Pale Ale, Stout och Klosterbier. Två andra ölsorter som vi verkligen tycker om är den ofiltrerade lagern Bündner bier från Chur och Appenzeller ölen Quöllfrisch som är en ofiltrerad pilsner med tre olika sorters humle. Den sista är en lite knepig att uttala men antingen kan man beskriva den annorlunda flaskan med konserveringslock eller använda kroppsspråk och peka, funkar finfint! Däremot tycker vi inte att Churs Calanda var så speciell som många andra verkar tycka.

Trots att det är en liten by så är det en by med riktigt bra mat där kärleken till goda råvaror och där det lagas med finess är en röd tråd.

Bild: som hemma fast bortaAifach är en upplevelse utöver det vanliga, eller i varje fall om man går på deras matparty Aromeal som de har en gång i veckan. Det hela går ut på att man köper en biljett för 33 franc på sportaffären Bananas, för utan biljett kommer man inte in, och sedan kommer man hungrig och med en social inställning till restaurangen. Det börjar redan innan utanför restaurangen vid den öppna elden, där samlas alla deltagare, man står och pratar med varandra samtidigt som man får ett välkomstglas. Resten av kvällen rullar bara på, det enda du behöver ha koll på är din nota, du ansvarar nämligen själv för att skriva upp drycken du köper. Efter ett tag är det dags att gå in och du blir då placerad vid något bord och det är inte alls ovanligt att de sätter ihop sällskap så att man får lära känna nya människor. Efter det börjar maten rulla in och vi kan lova att den är både god och av hög kvalitet. Det finns bara en meny men är du vegetarian så fixar de alltid till ett schysst alternativ. Alla fyra rätterna serveras vid bordet, inte på tallrik utan kommer i formar eller pannor och så får man dela med alla runt bordet, precis som när man är hemma hos någon. Det är mycket trevligt och bjuder in till samtal med nyfunna bekantskaper. De har även roliga features; förutom det annorlunda upplägget och notan så får man en parkeringsplats för besticken. Kanske låter det konstigt men för oss är det pricken över i:et, det lilla extra som får en att minnas detta lite extra. Ägaren av Aifach, Mark, är dessutom väldigt trevlig och man märker att han brinner för sin restaurang, för mat och för byn. Bli inte förvånad om han kommer fram och sätter sig bredvid dig och frågar “ärligt, vad tyckte ni om carbonaran?” eller om han kommer ihåg dig efter 6 månader, för precis som upplägget så är han social.

Lamm und Leu på huvudgatan i Arosa ägs av samma man som har Hörnlihütte men de är helt olika i känslan. Här har de en ginbar med många olika ginsorter. Deras andra specialitet är kött, som man kan höra på namnet Lamm und Leu (lamm och lejon). Vi satte oss ute, under infravärmarna, och tittade på folk som gick förbi medan vi åt en burgare (ja, det finns även vegetariska) och till det en gindrink. Förutom att du ska välja drink så får du sedan välja ginsort, är det som rapparkalja för dig kan du alltid be servitören om hjälp. Sen kommer nästa val, pommes eller spenat till burgaren? Vi kan hjälpa er med det valet, välj spenat, den är gudomlig! Vill du inte äta här utan bara ta en drink eller ett glas vin har de en trevlig bar på första våningen som vi varmt kan rekommendera.

Bild: spejsig panoramaupplevelseWeisshorngipfel, panoramarestaurangen med 360 graders utsikt på 2639 meters höjd, är värd sitt besök bara för utsikten. Utifrån ser den ut som en James Bond-restaurangen Ice-Q i Sölden, lite spejsig men inuti är det möbler i ljust trä, känns lite skandinavisk. Förutom de extremt fula basebollhandske-fåtöljerna, som vi fått höra av han som driver restaurangen inte var planerade att de skulle ha men de var visst en present från en prominent person, som inte alls passar in. Vi har ätit både lunch och middag här, båda var goda men middagen var flera strån vassare. Kanske berodde det på att det var fler rätter och amaronevin men framförallt för att vi fick bordet med den perfekta solnedgången. Om du har turen att få samma bord så var beredd att du får sällskap av fler gäster, med sina kameror, när solnedgången nalkas. Personalen var trevlig och noga med att se till att man trivs, utan att vara påträngande. Detta är en lite finare restaurang där personalen har vit skjorta och svarta byxor men gästerna kan komma i allt från finkläder till skidkläder så fundera inte på klädkod utan ta det du tycker om. Vi åt bland annat en mycket god capuns. Capuns kommer från Graubünden (kantonen som Arosa ligger i), här säger man att capuns inte är en maträtt utan en filosofi. “Alla familjer” har olika recept men det som de alla har gemensamt är att det är dolmar av spenatblad som är fyllda, de gratineras och ligger i en vit sås. Men fyllningen kan vara allt från korv eller torkat kött till bröd och grönsaker. Vi fick en vegetarisk med spätzlideg, mums!

Bild: hög mysfaktorDampfbar är en trevlig rustik bar inrett som ett engelskt bibliotek, med en stor öppen spis, ett träflygplan över baren och med en fantastisk utsikt. Det är lugnt och trevligt, perfekt för att koppla av med ett glas vin samtidigt som man njuter av utsikten. Hög mysfaktor! 

Bullrian är en nyöppnad restaurang på huvudgatan. Vi åt inte här men däremot intog vi deras lounge, som ser ut som ett riktigt snyggt vardagsrum, vid två tillfällen. De är duktiga på både vin och bubbel och personalen är både kunnig och trevlig. Om du tar deras rekommenderade champagne så får du ett glas för 10 franc, riktigt prisvärt! Du behöver inte bli förvånad om managern kommer och frågar hur du mår på svenska, men han kan inte tillräckligt mycket svenska för att tjuvlyssna, så prata på. Ska du gå på toa så vill vi ge ett litet tips så du slipper stå och fundera som vi gjorde, haspen för att låsa är den där jättestora metallarmen med en knopp…

Baren Espresso ligger i samma hus som Dampfbar och Wandelbar. Vi gick hit en dag när det var “ruhetag” och allt annat var stängt. Vi behöver inte gå hit igen. De var inte dåligt men det kändes opersonligt och tråkigt.

I Arosa finns ett fruktansvärt fult och färgglatt hus som känns som att det skulle passa bättre in i Barcelona än en alpby. I detta hus finns den färgglada baren Overtime. Det kanske inte är vår favorit men vi vill ändå slå ett slag för detta ställe för här träffade vi flera intressanta människor och ölen smakar ju faktiskt lika gott även om lokalen inte är den snyggaste. För oss var mötena med människor här värdefulla, vi fick lära oss om stadens historia och vilka backar som är bäst olika tider på dagen och det är just därför man åker till ett ställe som Arosa där man faktiskt kan lära känna locals och få deras bästa tips.

Vill du festa till det lite är Wandelbar stället för dig! I källaren av Kursaal, mellan Dampfbar och Espresso har du baren och klubben Wandelbar. Lokalen är uppdelad i flera rum med lounge, biljardbord och dansgolv och inredningen är faktiskt riktigt snygg. Detta är stället både om du vill gå och ta en öl eller släppa loss som aldrig förr på dansgolvet. De har ofta olika temakvällar och evenemang, allt från officiellt MTV-party till “strandparty”. Och kommer du innan midnatt är det gratis inträde. Kanske kommer du en kväll när Maikel som driver stället DJar. Träffar du på honom kommer du få flera gapskatt, han är en rolig nederländare som kom till Arosa och har som många andra fastnat här.

Mer inspiration

Nyfiken på de ställen vi har beskrivit? Här kommer några länkar:

Foto 2017-04-24 21 31 08 Foto 2017-04-24 21 09 12 Foto 2017-04-24 21 40 23 Foto 2017-04-24 21 17 40 Foto 2017-04-24 21 28 31 Foto 2017-04-25 08 36 47  Foto 2017-04-25 08 33 51 Foto 2017-04-25 12 43 55 Foto 2017-04-25 12 52 39 Foto 2017-04-25 12 41 05 Foto 2017-04-25 12 47 18 Foto 2017-04-25 12 56 38

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>